Om Roger

Och det började för en oherrans massa år sedan. Mitt tidigaste musikminne är när jag sitter framför föräldrarnas grammofon och lyssnade på Hootenanny Singers. Kanske var jag fyra år.
Det hände något i mig när jag hörde musiken och stämsången, det formligen forsade fram märkliga känslor som kunde vända på en femöring.

Musikskolan

Ja musiken hade en förunderligt stark känslomässig inverkan på mig. Något som inte undgick mina föräldrar som snabbt såg det för gott att anmäla mig till den kommunala musikskolan. Eftersom jag då bara gick i förskola kunde endast blockflöjt komma på fråga.

De där noterna…

Flöjtens tutande var rätt långt från de starka upplevelser jag tidigare haft av musik men tanken var väl att vi som spelade skulle lära oss noter. Jag kan väl ärligt erkänna att det gick sådär. Jag kan väl idag läsa noter hjälpligt men det tar tid – men det kanske går att öva upp – mer om det senare 😉

Efter att plågat mig och min omgivning igenom två års blockflöjtsstudier nådde jag äntligen fram till det hägrande målet. Gitarren som jag skulle få lära mig spela på. En nylonsträngad Yamaha som var min, bara min, my pressious…

Ännu mer noter

Men nu hände något jag inte räknat med. Mina lärare ansåg mina dasslock till händer skulle passa perfekt för att studeras klassisk gitarr och det innebar – just det – ännu mer jävla noter.

En smula envis

Eftersom jag är en smula envis lärde jag mig istället att lyssna och titta på när läraren spelade och att lägga på minnet hur han gjorde så att jag skulle slippa de där prickarna och strecken.

Fick i alla fall bra gehör

Något gott kom ändå ur det där, jag fick ett rätt bra gehör, ett bra musikminne och har ganska lätt för att lära mig nya melodier. Det tog ändå till årskurs sju fick jag byta till elgitarr och då, till slut fick jag lära mig ackord. Nu blev det äntligen kul på riktigt att spela.

Dessvärre hamnade väl gitarren på hyllan lite när mopeden gjorde sitt dramatiska intåg i mitt liv, plötsligt cirkulerade det mesta kring oljeblandad bensin och en hastighetsmätare som max fick gå 30 men som helst av allt skulle peka på 70.

De där tjejerna…

Lite äldre och med nya intressanta färdigheter och så upptäckte jag de där fantastiska tjejerna. Det var helt enkelt så att det blev mer av att lyssna på musik än att spela musik under den här tiden.

Ernstvarning?

Eftersom jag även var intresserad av elektronik kom jag på ett sätt att bygga in små högtalare i hjälmen och sen kunde man ha sin lilla bandspelare på pakethållaren.

IL-Studion

Några år senare, i bostadsområdet där jag bodde fanns en musikstudio som hette IL-Studion. Där har bland annat Eva Dahlgren spelat in under några tidiga sessioner. Ingemar Lund som var ägare till studion satt i rullstol, på nåt sätt blev vi vänner och jag hängde ofta där och lärde mig både ett och annat, både nyttigt och mindre nyttigt. Studion var mycket nedgången och när chansen dök upp att få ta över efter Ingemar var vi några som bildade en förening.

Ovisans Wänner

Märkvärdigt nog fick vi Bostadsbolaget med oss och tillsammans med Hyresgästföreningen bildades ett gemensamt projekt där vi sponsrades med en lokal. I den lokalen byggdes nu en splitter ny musikstudio. Föreningen hette Ovisans Wänner – för visor var ju det värsta vi visste, inte sant? Vid denna tid gick jag i skolan och läste på Komvux in 4-årig teknisk utbildning på två år tillsammans med en god vän. Vi började spelade tillsammans och hade några bejublade (nåja) uppträdanden på Torino.

Spice of Life

I den miljön bildades efterhand ett band som döptes till Spice of Life – livets krydda. Namnet uppkom av kryddan Melange som förekommer i en Science Fictionbok – och film som heter Dune. Vårt lilla band saknade alla former av begränsningar vill jag lova, vi var grandiosa! – det mesta handlade om att ha kul.

Från ide till spelning på en dag

Det hände att vi tyckte att det var dags för spelning och på en och samma dag fick vi tag i en krögare som ville ha livemusik, lät trycka och sätta upp affischer och sen spela på kvällen, gage: tillräckligt med öl.

Hellre än bra

Såhär i efterhand, kanske det var lite mer hellre än bra även om vi var med på skivan Stjärnor i öster som var en lokal produktion. Men, så plötsligt en dag startade ett tjejband i USA – Spice girls, raskt följt av Spice. Ingendera var något vi ville förknippas med och vi lade blixtsnabbt ner bandet.

Nu tog det många år innan jag tog nästa steg i utvecklingen. Till viss del beroende på en årslång utflykt till Värmland. följt av år med ganska bleka framträdanden i hemmet och på gårdsfester. Det tog ända till 2004 när jag kom in på Visskolan i Västervik innan det ändrade sig. Men det var en enorm upplevelse, att få leva och andas musik 24 timmar per dygn tillsammans med likasinnade på en av Sveriges bästa musikskolor. Olika konstellationer och grepp avlöste varandra. Turnéer, framträdanden, viscafeér och musik, musik, musik. Gästlärarna gick inte heller av för hackor. Sven Bertil Taube, Christina Kjellsson, Stefan Sundström, Finn Zetterholm, Dan Viktor med flera. Men framförallt var det Ingrid Hogman som gav mig och mina klasskamrater en trygghet och säkerhet i den egna förmågan att framträda med musik. Tack!

Det har fortsatt, i konstellationer om fyra, tre, två och en. Allt från den eminenta kvartetten Los Heridos som var världsberömda på hela Loka Brunn till det mer försiktiga Huvudbry där Martin Gustafsson och jag turnerade i Västergötland. Där sattes även ett publikrekord, eftersom publiken var på över 3000 personer. Det är det mesta jag uppträtt för och det var en upplevelse vill jag lova. (Troligen ville publiken helst se Karl Martindal. En trevlig kille som vi mötte backstage) Sedan tuffade det vidare med Lokomotiv där jag och Mikael Wolfbrandt ingick. Mikael och jag har haft många spelningar ihop. Just nu är han ledig efter att ha blivit far, men jag är övertygad om att vi fortsätter att spela ihop – vi har helt enkelt för kul rent musikaliskt tillsammans.

Liten uppdatering. Laddade idag hem ett par mobilappar för not-träning, en för gehörsträning och en för att träna noter över gitarrhalsen. Dax att lära sig det nu när man passerat 27..

Ett tips för den som är musikaliskt intresserad. Kolla in Rick Beato som är en musiker o studioägare i USA. Han har flera videos om musikteori – helt ovärderlig kunskap!!