Var från början en dikt (finns att läsa under låttexten) om en poesiträff på String i Stockholm. Kontrasten mot samhället utanför blev otrolig i o med regnet och kylan. Här är låttexten:
[Vers 1]
Jag kan känna än hur dina ögon,
stannade för länge kvar i mina.
Hur jag vände ner min blick,
för att inte knockas helt av dina.
[Vers 2]
Och hur nära, du andades in,
en sekund som aldrig fick bli min.
Våra läppar, nära, så nära
en kväll fylld, med doften, av april.
[Pre-Chorus]
Och min arm, runt din midja,
inte bara var av vänlighet
Kanske var jag ändå lite rädd
[Chorus]
Till dånet av åtta, grader regn,
och isande vindar, från vatten,
som fick glöden, att slockna
fast en död väns Ord, brann i natten.
Bar oss ut genom dörren, över broarna.
Genom gränder, genom parkerna
Alla människor, som passera
och så vi, som ville mera
dina Ord bar oss alla, genom natten
[Vers 3]
I trapporna satt, bortglömda barn.
alla dom, som alltid fått försaka
dom där som borde, haft ett liv
men som aldrig, ska få smaka
[Vers 4]
Andra hade kanske, kallat det för val
Men vi förstod, att tiden är brutal
vi levde ett helt liv, på en sekund
Blev en evighet av, en enda liten stund
[Pre-Chorus]
Och ljuset, vi tog för givet
och värmen, som försvann
såg framtidens vilja
men ingen av oss, vann
[Chorus]
Till dånet av åtta, grader regn,
och isande vindar, från vatten,
som fick glöden, att slockna
fast en död väns Ord, brann i natten.
Bar oss ut genom dörren, över broarna.
Genom gränder, genom parkerna
Alla människor, som passera
och så vi, som ville mera
dina Ord bar oss alla, genom natten
[Outro]
Till dånet av åtta, grader regn,
och isande vindar, från vatten,
som fick glöden, att slockna
fast en död väns Ord, brann i natten.
Bar oss ut genom dörren, över broarna.
Genom gränder, genom parkerna
förbi krogarna, ner i tunnlarna
Alla människor, som passera
och så vi, ja vi, där bars vi fram
dina Ord bar oss alla, genom natten
dina Ord bar oss alla, den natten
Dikten som låten är baserad på:
8 grader regn
Det sitter kvar i mig än hur
dina ögon liksom
stannade lite för länge i mina
och jag sänkte min blick
för att inte korsa den linjen
Eller hur nära du andades
i den millisekund
när våra läppar borde mötts
Då när min hand
runt din midja
inte längre bara var vänlig
Andra hade kanske
kallat det för vägval
Men det hade inget
med färder att göra
För när vi gick ut
genom dörren
och bort över bron
då hade glöden
redan slocknat
Nedkyld
av 8 grader regn
och blåst
från havet
Vi hade precis lärt oss
hur dödligt polonium är
i en värld där vi
sen länge berövats
på vår oskuldsfullhet
och de förlorade barnen
kräktes i trapporna
i en stad där
ingen borde lida
Det var den natten
när en död väns
Ord fick oss alla
att gråta