En ung man har dött, hans far är en av mina bästa vänner. Jag sa som man gör, ”om jag kan göra något så säg bara till” & ”Jag kan spela något fint på begravningen om du vill”
Det erbjudandet har fått mig att lämna komfortzonen och ge mig in i den amerikanska musiken. Jag har för all del varit där förut, men inte så att jag tagit in dem på det här sättet.
– Hur gör du för att klara att spela såna känsliga låtar på en begravning utan att bryta ihop, undrade en annan god vän.
– Det vet jag inte om jag kan, replikerade jag. Men teoretiskt sätt gäller det att släppa in precis så mycket känsla att det färgar rösten utan att låta känslorna ta överhanden, inte vet jag om det funkar. Kan bara hoppas. Och repa, så att jag inte behöver fundera medan jag spelar.
Cat Stevens har gjort en fin bit. Father and Son
Eric Clapton vet även han hur det känns att förlora ett barn
Slutligen en till som jag inte spelat in än. Det får bli en senare fråga.
